Vi är omgivna av klantar

Jag skyndade mig till Ica Maxi för att hinna handla mellanmål då jag skulle på cello-lektion. Jäktad som jag var tittade jag mig runt och såg en kassa där det bara stod en person och sprang dit.
”Fint! Då hinner jag komma till cello-lektionen i tid”, tänkte jag och slappnade av.

När kassören läst in alla varor sa hon 675 kronor varpå kvinnan framför mig tar fram sin plånbok och krafsar fram två hundralappar. Sedan krafsar hon vidare i plånboken och tar fram ett kontokort och därefter ett till. Hon sträcker fram pengarna och korten till tjejen i kassan och säger att hon betalar resten med korten och att hon därutöver vill ha 100 kronor tillbaka. Hon ville att tjejen skulle dra 200 kronor från Mastercard och resten från Visa kortet.
Hur sjutton tänkte hon egentligen? Hon lämnar fram två hundralappar och vill sedan ha 100 kronor tillbaka.
Kunde hon inte ha behållit hundralapparna och betalt med kortet?
Tyvärr blev tjejen i kassan förvirrad och fick ta hjälp av en kollega innan de löste betalningen. Och jag kom givetvis försent till cello-lektionen.
Visst! Jag borde ha anat att ett klantarsel skulle dyka upp på Ica just när jag var som mest jäktad, det är ju så det brukar vara…eller hur?