Något verkar ju vara helt fel med tacoshell eller tacoskal som det också heter. Varje gång jag fyller ett tacoshell med köttfärs, majs, gräddfil, gurka och för den till munnen för att ta mig en smakbit, så knäcks skalet i mitten och allt gojs rinner ut i handen… Varje gång!
Antingen är det jag som gör något fel eller så är alla tacoskal som vi köper defekta. Om någon vet hur man använder ett tacoshell så berätta det gärna för mig.
Hur som helst så ville mina syskon Linnéa och Philip att vi skulle äta tacos till middag så vi bestämde att vi tre skulle laga maten. Det började riktigt bra då alla ville delta i matlagningen men efter en stund försvann Linnéa och strax därefter försvann även Philip. Ingen av dem svarade när jag ropade efter dem och jag hittade Linnéa i hennes rum där hon tittade på Jockiboi på Youtube. Philip hade gömt sig i källaren där han spelade nåt Lego Ninjago spel på Nintendo Wii.
Schyssta syskon man har, eller hur?
Pappa anmälde sig frivillig att hjälpa till men tyvärr fastnade även jag på Youtube och pappa fick äran att slutföra all matlagning.
Nu är vi alla mätta och glada och ska kolla på film om en liten stund.
Nu ska jag berätta om vad som hände när jag och min kompis Ebba var ute för att konditionsträna. Jag hade cyklat hem till henne då vi hade bestämt att jogga runt hennes bostadsområde. Vi hade joggat i cirka 20 minuter och det började bli mörkt när vi plötsligt hörde hur det rasslade till i en buske bredvid gångbanan som vi sprang på.
Vi blev båda skrämda och tittade mot busken och såg att en man reste sig upp och började gå åt vårat håll. Först trodde vi att han var ute och rastade en hund och skrattade åt att vi blev rädda, men efter ett tag blev vi rädda på riktigt. Mannen bakom oss började också att springa och vi såg att han inte hade någon hund. När han plötsligt började ropa på oss och bad oss att stanna, blev vi riktigt skraja.
Vi började att springa riktigt snabbt och hörde att mannen var bakom oss. Han flåsade och flämtade och skrek åt oss att stanna. Både jag och Ebba var riktigt skräckslagna och jag kan lova att jag aldrig sprungit snabbare i mitt liv. När vi började närma oss villaområdet där Ebba bodde satsade vi allt och sprang som galna illrar.
Plötsligt var mannen borta och vi sprang hem mot Ebba och skyndade oss in genom dörren. Så snart vi låst dörren kastade vi oss på golvet och började skratta. Vi skrattade som hysteriska psykfall.
När vi till slut lugnat ner oss berättade vi för Ebbas föräldrar om vad som hade hänt och de for ut genom dörren som skjutna ur en kanon för att leta reda på mannen som jagat oss. Först då insåg vi hur illa allt kunde ha gått.
Aldrig att jag kommer att gå ut och träna när det är mörkt igen. Jag ryser bara jag tänker på det!
Nej nu ska jag och mina syskon titta på en film. Philip har bestämt att vi ska kolla på Disneys animerade film Trassel.
Ha det gott nu och sköt om er!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar