Det var jättekul tyckte jag, och det tyckte nog Linnéa också, trots att hon skrek mycket. Men när hon inte skrek var hon gullig.
Nu kan hon sitta upp tillsammans med oss vid matbordet.
Men eftersom hon inte kan äta riktig mat ännu får hon bara sitta och titta på.
Trist... eller hur?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar