z35W7z4v9z8w

2016-09-01

En Kolibri i slowmotion

kolibri
Kolibrier (Trochilidae) är en stor familj av mycket små seglarfåglar som förekommer i en rad olika typer av biotoper över stora delar av den amerikanska kontinenten. Det finns cirka 320 olika arter, bland dem världens minsta fågel, bikolibrin (Mellisuga helenae), som bara är 5 cm lång och väger 1,8 gram. Kolibrier lever huvudsakligen på nektar och leddjur, och har en extremt hög ämnesomsättning. Många arter sänker därför sin kroppstemperatur betydligt under nätterna för att spara energi.
De flesta kolibriarter har prunkande färger samt en metallglänsande fjäderdräkt. Kolibrier har ca 1000 fjädrar, och hos många av arterna är fjäderdräkten mycket färggrann, detta gäller särskilt hos hanarna. Näbben är aningen böjd och är hos varje art anpassad för att just de blommor som besöks. De varierar i storlek från 5 cm (bikolibrin) till 20 cm (jättekolibrin). Den normala kroppstemperaturen för en kolibri är 39,5–45,0 grader Celsius. Ägget som kolibrin lägger väger 1/5 av den fullvuxna fågelns vikt.

Kolibrierna har en utmärkt flygförmåga och gruppen har utvecklat ett antal distinkta flygtekniker som gör att de kan flyga framåt, vertikalt upp och ner, och som de enda fåglarna även baklänges. De kan även "stå stilla" i luften med hjälp av en ryttlande teknik. Dessa flygtekniker, tillsammans med det faktum att många arter är mycket små, gör att de ibland påminner mer om insekter än om fåglar. Kolibrier håller en mycket hög vingfrekvens med upp till 80 vingslag i sekunden. Större arter har generellt lägre vingfrekvens medan mindre arter har högre frekvens. Vingfrekvensen skiftar också inom arten beroende på vilken flygteknik som individen nyttjar för tillfället. Flyghastigheten kan hos vissa arter uppgå till över 50 km i timmen.

Kolibriernas föda består av nektar och leddjur. De äter en relativt stor mängd föda varje dag – vissa arter äter så mycket som åtta gånger sin egen kroppsvikt. Många kolibriarter är specialiserade på att ta nektar från specifika växtarter - fågelns näbb och blommans form har genom evolution anpassats för varandra. När fågeln sticker ned sin näbb i blomman och fångar upp nektarn med den räfflade tungan så fastnar pollen på fågeln som genom att föra det vidare till andra plantor pollinerar växten. Utöver nektar utgör leddjur, främst insekter och spindlar en viktig del av födan. Hos vissa arter, eller under vissa perioder utgör leddjur den främsta energikällan och vissa arter lever långa perioder utan att suga nektar.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar