Regn regn regn

Första dagen på höstlovet och jag vaknar av att det smattrar på fönsterblecket. Regn!
Det regnar och det regnar och det regnar.
Regnet tar aldrig slut. Jag reser mig upp ur sängen och tittar ut genom fönstret. Och som det regnar.

Gatan är som en spegel som reflekterar omgivningen...så vackert.

Allting ser så lugnt och fridfullt ut...så stilla.

Undrar hur det ser ut vid havet? Jag antar att det också ser vackert ut.

Växter får sin sista näring och löven från träden faller ned.

Genom fönstret skapas ett konstverk som är obetalbart. Naturen är en skatt.

Mönstren förändras oavbrutet.

Det är ingen idé att stoppa det. Naturen ska ha sin gång.

Regn regn regn. Regn att älska...regn att hata...

En orsak till den sprunkande grönskan i Sverige är det fuktiga klimatet. Jag föredrar inte regn framför solsken. Men regn har en lugnande verkan. Tänkt dig ljudet av regn på fönsterblecket, tankarna som
rinner till när det regnar, välbefinnandet. Regn är så mycket vackrare väder än strålande sol, så mycket mer hälsosamt och mer poetiskt.

Det finns en dikt om regnet i Brest som är skriven av Jacques Prévert:

Du minns väl, Barbara
det regnade hela tiden över Brest
och du gick där
leende förtjusande och förtjust och våt
i regnet
du minns väl, Barbara
det regnade hela tiden över Brest
och jag mötte dig på rue de Siam
du log och jag log också

… du glömmer väl inte
det stilla och lyckliga regnet
över ditt lyckliga ansikte
över denna lyckliga stad
regnet över havet
över varvet
över båten från Ouessant