Eftersom mitt ansikte är så liten måste jag sminka mina ben också.
Men mamma och pappa tyckte inte att det var snyggt vilket gjorde mig förvånad.
Linnéa verkade tycka att det var snyggt för hon tittade på mig väldigt länge.
Jag spexade för henne en stund och gjorde grimaser för att hon skulle se att färgen var vattenfast.
Men Linnéa blev alldeles skräckslagen.
Till slut kunde jag inte låta bli att skratta, för Linnéa såg så konstig ut.
När jag skrattade blev Linnéa glad igen.
Hej då! Nu ska jag gå och duscha säger mamma...
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar