Innan telefonen uppfanns var det ansikte mot ansikte – möten som var samtalets förutsättning. Utan möten människor emellan ingen dialog och inga utbyten av tankar, information, idéer etc. Varje samtal som ägde rum vid den här tiden (1860-talet och tidigare) krävde att människor avsatte tid till att träffas. Om samtal mellan personer som bodde några mil ifrån varandra skulle äga rum berodde till stor del på vilken klass man tillhörde, dvs. om det fanns pengar eller inte. För att kunna konkurrera med dagstidningarna för att få ut information till människor började man på 1870-talet använda sig av att telegrafera. I första hand var det företag och myndigheter som kommunicerade genom att telegrafera. Privatpersoner började använda sig av att sända bud med någon annan om de inte själva hade tid att besöka någon de ville tala med. Med bud menas att en person dikterar ett meddelande till en andra person, som i sin tur tar sig till den person som ska få meddelandet och talar om budskapet till denna/denne. Det här kom allt mer och mer att ersättas med att skicka brev. Genom telefonen och telegrafin förändrades bland annat upplevelsen av tid och det geografiska rummet, som upplevdes mycket mindre än tidigare.
Om den fasta telefonen har hjälpt till att etablera och behålla kontakten inom den nära vän- och familjekretsen, så har mobiltelefonen ännu mer effektivt skapat nära och trofasta ”communities”. Detta sker genom att vi mer eller mindre flyr in i våra kontaktböckers mer begränsade och högst familjära och förutsägbara samt självkontrollerande sociala relationer. Det finns en klar skillnad mellan ”Textare” och ”Samtalare” i sättet de använder mobilen och i deras underliggande motiv. Textare verkade knyta starkare band till små nätverk som bestod av en egen social ekologi.
Mobiltelefonerna innebär att vi inte behöver planera våra möten i god tid längre utan att de kan planeras och arrangeras om i sista stund. Detta innebär att en ny informell social interaktion skapas som är av mer ad hoc-karaktär vilket beror på kortsiktiga förändringar av omständigheter, möjligheter eller subjektiva behov och sinnelag. Vidare innebär detta att vi blir avbrutna när som helst och av vem som helst för att vi prioriterar mobiltelefonen i de flesta sammanhang. Dessa sociala omständigheter blir som konstruerade realtidssystem där allting som sker är avhängigt ständigt pågående händelseförlopp runtomkring oss i nuet.
Mobiltelefonen kräver i sin funktion att individen är tillgänglig nästan hela tiden även om tillvaron redan kräver hög mobilitet och aktivitet. Ett sätt att se detta, är att mödrar kan bära med sig mobiltelefonen som en förlängd navelsträng till sina barn och därmed aldrig förlora kontakten med dem. På detta sätt och paradoxalt nog cementerar mobilen snarare traditionella former av arbetsfördelning mellan könen eftersom modern fortfarande kan vara den primära vårdnadshavaren även om hon arbetar (ibid). Å andra sidan menar vi att fäderna i lika hög grad blir tillgängliga och här kan i så fall rollerna lika gärna bli ombytta. Roller kräver ju också en form av framträdande och mobiltelefonen styr vår kroppskoreografi bland andra människor och på publika platser. Tidigare telefonanvändning skedde på bestämda platser och mer avskilt men med mobiltelefonen invaderas allas tillvaro oavsett man vill eller inte.
Mobiltelefonens innovativa potential och möjligheter ligger i att engagera människor i kommunikation över både tid och rum. Ur individens synpunkt var det primära motivet för att skaffa en mobiltelefon för att kunna bli nådd eller kunna nå sina nära och kära i nödsituationer. Utvecklingen har däremot visat att användningen gått från extraordinära och oväntade till vardagliga och väntade situationer.
När det gäller sociala bidningar har det skett en ökning av omvårdande emotionella samtal som förmedlar omtanke, solidaritet och ger vidare uttryck för närhet, empati och kärlek. Vi använder mobiltelefonen att uttrycka vår existens i högre grad än vi någonsin kunnat med något annat medie genom att skicka ett sms eller ringa ett kort samtal bara för kontaktens skull, inte för själva meddelandets skull. Här påvisas också den besvikelse och övergivenhet som kan uppstå när mobiltelefonen är tyst. Mobilanvändare distanserar sig dock i förhållande till sin närmsta närhet genom att använda mobiltelefonen i större folkmängder och därigenom signalera sin sociala tillhörighet till den man talar med i mobilen.
Den fungerar ibland som en symbolisk livvakt och används i dessa lägen främst av kvinnor. Jämför man med att läsa tidningen eller lyssna på MP3-spelare så är detta ett ganska offensivt sätt att markera sitt icke-engagemang då man stör andra runtomkring. Man visar respekt mot sitt sällskap och markerar det sociala tillfällets dignitet genom att stänga av sin mobiltelefon. En gest som blivit en slags osynlig regel bland mobilanvändare.
Mobiltelefonen ökar vårt sociala kontaktnät genom att vi stundtals kommer i kontakt med människor som vi normalt sett inte umgås med, t.ex. när vi söker arbete, bostad, etc. Dessa kontakter tenderar att fastna i telefonboken och ligga kvar som en brygga över till nästa kontaktnät. Den tenderar också att vara en slags grindöppnare för möten ansikte-mot-ansikte vilket gäller såväl sms som mobilsamtal.
Sms fungerar också som en slags förhandsannonsering av skvaller som sedan utvecklas i möten ansikte-mot-ansikte eller via telefonsamtal där utförligare beskrivningar kan ske.
Frigörelseaspekterna med mobiltelefonen där en utav konsekvenserna kan vara att individen kommer att bli mindre angelägen att lära sig social kompetens exempelvis för att anpassa sig efter oförutsedda händelser eller att delta plötsligt i konversationer inom oförutsägbara ämnen eller att snabbt bilda sig en uppfattning om människor vi just mött eller att anpassa vårt sociala beteendemönster till att bli behagligt tillsammans med andra. Detta kan leda till att självförtroendet undermineras hos människan och vi får svårare att förlita oss på vår egen uppfattning om saker och ting eftersom vi hela tiden är uppkopplade med andra människor.
Social interaktion tillhör ett utav de mest centrala begreppen inom sociologin. Det finns en mängd olika definitioner av själva begreppet men enklast kan det förklaras som: ”Samspel mellan personer och grupper”.
”Social responsivitet” är den mest elementära formen av social interaktion och handlar om ”människans sällskaplighet och hennes benägenhet att svara när det ställs frågor till henne”. Själva responsiviteten är en slags allmän svarsbenägenhet och inne-fattar vår vilja att svara och ställa frågor, att sända ut signaler för att få svar. Vi kan endast genom träning undvika att svara på frågor och detta gäller inte bara språklig kommunikation utan även mimik, gester, skratt – det är svårt att hålla sig neutral.
”Asocialresponslöshet” blir då motsatsen, t.ex. stumma interaktioner (bestraffning) t.ex. situationer vi undviker genom att gömma oss bakom ett mobiltelefonsamtal eller när vi varken svarar på ett mobilsamtal eller ett sms.
”Asocial pratsamhet” är när vi bara talar om vårt eget och inte lyssnar på vad den andre har att säga, vilket kanske kan härledas till större folkmängder när individer som talar i sin mobiltelefon har ett särskilt rörelsemönster för att den sociala interaktionen ska flyta så smidigt som möjligt.
När vi har möten ansikte-mot-ansikte med mobiltelefonen är vi mottagliga för inkommande samtal. Detta kan orsaka stress och irritation – samtalen kommer vid oberäkneliga tidpunkter samt att vi verkar ha en djupt inrotad känsla av att vi alltid måste svara när det ringer. Dessutom så uppstår, när vi svarar, ytterligare en konversation separerad från den som pågick vilket gör att det inkommande samtalet avbryter all pågående social interaktion i det lokala rummet.
Sms kan liknas vid en kanal för lägsta graden av social interaktion. Detta i den bemärkelsen att man inte kan reagera omedelbart på samtalet eller meddelandet, t.ex. om vi sitter i bilen eller står i en kö någonstans. Fördelen är dock att vi kan välja när svaret ska skickas. Det finns dock en mer privat aspekt med sms, det är ingen annan som märker vad som står i meddelandet eller behöver märka att det kommer ett sms. En fördel för blyga människor och ger dessutom uttryck för korta sammanfattade budskap eftersom det bara ryms 160 tecken. Högst funktionellt för en ökad perifer bekantskapskrets som kontaktas sporadiskt men som kan ha en viss potential för framtida behov. Å andra sidan krävs väldigt lite psykologisk ansträngning och engagemang vilket kan skapa mer och mer ytliga sociala kontaktnät. Textmeddelanden kan också sparas och därmed bidra till en form av delad kultur bland människor.
